Sidor

tisdag 27 maj 2014

Sverige sviker - eller är det sjukvården som sviker?

När jag läser, i Aftonbladet söndag, Nr 21, 25-31 maj 2014, att Joel var en glad kille som hade svårt att sitta still, att han alltid, precis som alla andra barn, har velat lära sig saker men att det byggdes upp en stress inuti honom av att aldrig få lyckas och att han redan i fjärde klass fick sitt första magsår tänker jag att det här är nog en kille med störningar inom området känsel.
 Störningar inom området känsel påverkar individens förmåga att att utföra livets dagliga aktiviteter och relationer negativt och individen får svårigheter med att agera snabbt och precist i dessa sammanhang. Störningar inom området känsel är, precis som syn- och hörselstörningar, dolda funktionshinder och medför därmed att individen lätt kan bli utsatt för överkrav.
Att kräva att en individ skall träna sig att arbeta mer snabbt och precist i aktivitet eller relation är jämförbart med att kräva att individer med störningar inom området syn eller hörsel skall träna sig att se eller höra bättre eftersom man inte kan träna sig att känna bättre (såvida inte träningen är baserad på en specifik bedömning av området känsel).
När man inte lyckas blir det självklart en stress. Man blir orolig och man får än mer ont i magen! Det kan hjälpa att låta bli att äta eftersom inga mjölk- och mjölprodukter då irriterar tarmslemhinnan - det gör mindre ont!
Ett tips är att dricka ekologisk grönsaksbuljong utan socker och jäst samtidigt som man kräver kompensation av sina dolda funktionshinder med hjälp av exempelvis färdiga bokstäver och färdigt ljud - förslagsvis en individuellt utprovad dator med ljudåtergivning! Talböcker, muntliga prov och att få längre tid på sig är också viktiga faktorer då området känsel inte fungerar som det ska! En bedömning av området känsel påvisar oftast en försening av förmåga att automatisera rörelsen, att snabbt och precist kunna utföra en rörelse, med två år eller mer jämfört med jämnåriga klasskamrater!

Att kompensera störningar inom känsel är minst lika viktigt som att kompensera störningar inom området syn och hörsel! HUR många barn och unga skulle inte bli stressade av att inte få lov använda sina individuellt utprovade glasögon/linser och hörapparat/ljudslinga!? Jag lovar, det hade inte dröjt länge förrän även de eleverna började stanna hemma från skolan och bli så kallade "dropouts"!
Kompensation av de dolda funktionshindren ger individen möjligheter känna att de duger och att de kan - men så här i stället och skolarbetet blir mer meningsfullt än utan de individuellt utprovade hjälpmedlen.

Bedömning av området känsel ger en förklaringsmodell som hjälper både elev och lärare att få insikt om varför det är av vikt att få lov använda sig av dessa hjälpmedel inklusive andra kompensatoriska åtgärder så som exempelvis lämpliga programvaror och appar, mer tid, anpassad matematik och gymnastik.

Största orsaken till störningar inom området känsel är oftast en proteinintolerans mot mjölk- och mjölprodukter vilket medför att opioida peptider bildas - de har en morfinliknande effekt på nervsystemet. Även andra gifter och brister kan orsaka störningar inom området känsel.
Proteinintolerans innebär att mag- och tarmslemhinna är negativt påverkad och mer känslig samtidigt som kroppen är i stress av att inte kunna bryta ned maten på rätt sätt vilket medför att utifrån kommande stress blir än mer sårbar på dessa individer och mag-tarmkatarr med påföljande magsår är inte en helt ovanlig åkomma!

Redan i fjärde klass fick Joel magsår! Joel blev en "dropout", en hemmasittare och jag kan läsa vidare i artikeln att en undersökning från Skolverket 2010 visade att 1 650 grundskoleelever var hemma "utan giltigt skäl" i mer än en månad och att 23 procent av de elever som slutade årskurs 9 vårterminen 2013 saknade fullständiga betyg och 12 procent av eleverna hade inte behörighet att söka gymnasieskolan!

Störningar inom området känsel är minst lika viktiga att bedöma och behandla som störningar inom området syn och hörsel, på ett så tidigt stadium som möjligt för att förhindra att individen utvecklar än mer avvikande beteenden, psykisk ohälsa och ett utanförskap. Utanförskap av det här slaget kostar vårt samhälle drygt 70 miljarder om året.

Frågan är om det är pedagogerna som sviker eleverna på grund av för stor klasser som medför för lite tid till varje elev eller om det är sjukvården, och då framförallt BVC (Barnavårdscentral) och SHV (Skolhälsovård), som sviker genom att bortse från vikten av barnets förmåga att känna in sig själv och sin omvärld eller om det, totalt sett, är så att det är Sverige som sviker sina barn och ungdomar!?

Personligen anser jag att det är sjukvård, inklusive BVC och SHV som sviker våra barn och ungdomar inklusive pedagoger i det här avseendet!