Sidor

torsdag 17 november 2011

Schizofreni - en sjukdom som riskerar leda till döden OM inte kostens betydelse uppmärksammas

Överdödligheten bland personer med schizofreni har åttadubblats under de senaste åren... Utanförskapet är ett faktum om man drabbas av schizofreni - många läkare som arbetar med autism har god kännedom om att schizofreni kan bildas, sakta men säkert, av mjölkprodukter och brist på omega-3! Redan 1997 lyfte Dr Alexandra Richardsson fram dessa kunskaper på en läkarstämma i Stockholm - men än i dag ger man inte omega-3 som tillskott till personer som är deprimerade eller till personer som påvisar beteendeavvikelser som faller under diagnoskriterierna för schizofreni.

Autism är barns svar på schizofreni och möjligen påminner det om galna kosjukan
Jag skulle även vilja säga att autism är "barns svar på schizofreni" - båda svaren uppstår troligen av samma källa; proteinintolerans mot mjölk- och sojaprodukter - men även brist på omega-3 spelar en avgörande roll! I takt med att våra mjöl- och sojaprodukter har ökat under de senaste 50 åren har även dödligheten ökat bland de som får diagnosen schizofreni. Kan det ha ett samband?

Vilken psykiatriker eller psykolog, vilken läkemedels- alternativt livsmedelsindustri skulle vilja att sanningen, om vad proteinintolerans mot mjölk och soja kan ställa till med, kom upp i dagen!? Med största sannolikhet ingen! Men i grannlandet Norge vet troligen mer än tusen personer denna sanning, som finns förmedlad bland annat genom den hemsida som de använder sig av titt som tätt, hemsidan hör till den förening de är med i, Norsk Protein Intoleranse Forening!

Psykiatriprofessor Sten Levander skriver i Läkartidningen nr 25-2004 s. 2208:
”I Malmö har överdödligheten bland de schizofrena patienterna åttadubbats under de senaste 50 åren.” Tänk om han, liksom den övriga sjukvården, tog till sig kunskaperna om vad proteinintolerans mot mjölk- och sojaprodukter kan ställa till med! Tänk vad många individer som då skulle kunna få en förebyggande hälsovård och aldrig hamna innanför psykiatrins murar... murar som man riskerar att aldrig ta sig ut genom eftersom det är murar som besitter gamla kunskaper om orsaker till psykiska sjukdomstillstånd...

Självskadebeteenden genom att skära, dunka och svälta sig

Dagens artikel i Dagbladet får mig att reflektera;
Tänk om sjukvården bara visste, ville veta, att barn och unga med självskadebeteenden kan bli friskare nu med hjälp av den anpassade och dagliga kosten och rörelsen!
Vi som jobbar med dessa beteenden, dagligen, kan bara fråga oss OM sjukvården och läkemedelsindustrin samt de som myntat begreppen sjukdom runt dessa beteenden, således psykiatriker och psykologer, ens vill veta att den dagliga kosten och rörelsen kan ge bättre resultat än tvångsvård genom bland annat daglig bältning med sondmatning, genom att inte tillåta att de får röra på sig utan i stället få åka rullstol till och från sitt tum, till toa, ut på promenaden etc. - passivitet in absurdum i stället för aktivitet! Aktivitet kan syfta till att ge individen förståelse och insikt om kostens och rörelsens betydelse för det psykiska välbefinnandet samtidigt som lusten till livet återvänder!
Utanförskap genom självskadebeteenden
Jag förmodar att Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skrivit boken ”Slutstation rättspsyk” i syfte att förbättra vården. I stället för en avvikelserapport eller anmälan om barn far illa får de som ansvarar för en god vård denna bok i stället - och vi som jobbar inom vården, vi som inte vågar eller har kapacitet att skriva dessa rapporter/anmälningar, får vara tacksamma för att sanningen, trots allt kommer fram till slut - nästa gång kan det vara våra egna barn eller barnbarn som drabbas!!! Glöm inte att sanningen alltid kommer i kapp oss!

Kostens och rörelsens betydelse vid självskadebeteenden
Sorgligt nog lyfts aldrig vikten av kostens och rörelsens betydelse, för utveckling av avvikande beteenden (aggressivitet, självskadebeteende, ätstörningar) fram!

En kostomläggning i kombination med daglig rörelse kan göra mer nytta än vilka andra tvångsåtgärder som helst; enkelt och billigt men ack så hotfullt för läkemedels- och livsmedelsindustrin plus de psykologer och läkare som byggt upp en helt annan sida av detta mynt; under årtionden efter årtionden har de hävdat att det är en sjukdom som måste behandlas med hjälp av samtalet och medicinering samt, om patienten inte inser och förstår, så måste tvångsåtgärder till för att patienten inte skall kunna skada sig själv! I många av dessa fall kan man nog, dessvärre, fråga sig vem som är till fara för vem?

Många av dessa tjejer, som det oftast handlar om, har på något vis en känsla av att maten skadar dem men de måste få hjälp med att förstå varför och hur och sedan även få insikt om varför en kostomläggning kan få dem att må så mycket bättre - i takt med att lusten att skada sig själv försvinner så försvinner även känslan av att de inte vill äta alternativt bara vill vräka i sig mat!

Jag vågar slå vad om att 70-80% av de med självskadebeteenden blir friskare genom den anpassade och dagliga kosten och rörelsen!