Sidor

fredag 19 mars 2010

Pojkprojektet med Carin Götblad


Hoppet finns för barn och ungdomar som riskerar hamna i utanförskap - OM sjukvården skärper sig och tar ansvar för den tidiga bedömning och behandling de har all rätt att få!

Apropå artikeln i DN den 10 mars 2010 (länk här nedan) om Pojkprojektet och förslag om åtgärder att sätta in efter att dessa gossar hamnat i utanförskap:

Tänk om man skulle ta och tänka till lite, och genom prevention/förebyggande ge dessa gossar den rätt till sjukvård de har! Det skulle vara ett steg i rätt riktning för de här barnen!

Redan i förskoleåldern börjar barn känna att de inte duger och inte kan göra som andra barn gör. Enligt pedagogen Arne Trageton är svårigheter med att läsa och skriva mer uttalad bland pojkar än flickor redan på lågstadiet. Många av de gossar vi sedan hittar bland våra interner har just läs- och skrivsvårigheter - de är således ett resultat över att vi inte har haft förmåga möta dessa killars speciella behov av bemötande redan inom förskola och lågstadium. Kompensation för svårigheter med att läsa och skriva kostar minimalt jämfört med vad det kostar samhället i andra änden! Kompensationen ger barnet möjligheter känna "jag duger, jag kan - fast så här i stället!"

Läs- och skrivsvårigheter ligger oftast på en motorisk nivå, där förmågan att känna in rörelsen är störd och förhindrar utveckling av automatiseringen av själva läs- och skrivrörelsen. Att tillåtas kompensera sina svårigheter, istället för att utsättas för idog träning som oftast leder till mindervärdighetskänsla, borde vara lika självklart som att barn och ungdomar i dag får kompensera sina syn- och hörselstörningar! Hur många fler ungdomar skulle inte hamna i riskzonen om vi inte tillät barn och ungdomar med syn- och hörselstörningar få kompensera genom glasögon, linser, hörapparat, sitta nära etc.!!!

Sjukvården kan upptäcka störningar inom området förmåga att känna in och automatisera rörelsen på ett mycket tidigt stadium och därmed stödja skolan i deras bemötande av eleven. Dessa elever har, liksom elever med störningar inom syn och hörsel, ett speciellt behov av bemötande som vi bör ta hänsyn till för att förebygga att eleven hamnar i utanförskap - ett utanförskap som riskerar att de hamnar utanför, inte bara i skolan utan också i samhället!

De professioner inom sjukvården som kan bedöma och behandla om ett barn eller en ungdom har en störning inom området känna in och automatisera rörelsen är arbetsterapeut, logoped och sjukgymnast - professioner som i dag inte finns att tillgå inom neuropsykiatri och psykiatri trots att handikappet för med sig dessa diagnosgrupper!

Sjukvården bör rycka upp sig och ta sitt ansvar för de här barnen!

Läs artikeln om Pojkprojektet här;

http://www.dn.se/debatt/sa-ska-unga-man-i-riskzonen-formas-att-avsta-fran-brott-1.1058621