Utanför gruppen på grund av mjölk- och mjölmat?

Simmaren Lars Frölander hamnade utanför sin grupp, under en tiomånaders period, men fick tack vare en kinesolog kunskapen om att mjölken kunde vara en av de bidragande faktorerna - efter tre dagar var han på banan igen!

En av mina erfarenheter är en ung simmare, han var då 17 år, som sade "äntligen vet jag hur det känns att komma in i andra andningen - jag fattade inte vad dom andra menade, när dom sa så, innan jag provade detta!", efter att han använt sig av tre månader med dubbel dagsdos av Omega 3. Han fick sedan fortsätta med den dubbla dagsdosen för att bibehålla automatiseringen av andningsrörelsen.

Lyssna till den häpnadsväckande historien - samtidigt som den svenska sjukvården famlar i okunskap och skyddar sig bakom evidens och vetenskap samt blundar för den beprövade erfarenheten, som förs om och om igen!

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=1149414

Socialstatens biologiska klyfta ifrågasätts av Widar Andersson

Är de neuropsykiatriska diagnoserna korrekta och vetenskapliga?
I Folkbladet Fredag den 12 november 2010, se länk längst ned i inlägget, frågar sig Widar Andersson "Kan vi vara säkra på att varenda en av de tusentals ungdomar som har neuropsykiatriska diagnoser i sina journaler, har blivit korrekt och vetenskapligt diagnosticerade? Har alla kommuners socialnämnder den rätta kompetensen för trixiga bedömningar av diagnoser?"

Handlar det om mer biologi och biomedicinsk obalans än vad vi kan ana?
Möjligen har de blivit korrekt och vetenskapligt diagnostiserade men frågan är om de har fått rätt diganos - tänk om det "bara" är en proteinintolerans, se vidare om detta på http://www.npif.no eller "bara" är en intolerans mot socker, läs mer om detta i Susanna Ehdins bok "Den självläkande människan" och i Bitten Jonssons bok "Sockerbomben".

Vid en närmare granskning av de som fått neuropsykiatriska, och psykiatriska, diagnoser är risken för att det kan visa sig vara en biomedicinsk obalans överhängande - dessutom blir då behandlingsupplägget och bemötandet mer efter funktion och funktionshinder, där individuellt anpassad kompensation och stimulering kan bli avhängigt för individens livskvalitet (jämför med glasögon, hörapparat, mer ljus, anpassat ljud etc.). 


http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/artikel.aspx?articleid=5417532

Autism och liknande funktionshinder kan frigöras!

Några länkar att begrunda - där autism, med största sannolikhet, är det maximala utfallet på protein intolerans mot mjölk (kasein) och mjöl (gluten) samt soja proteinet;

www.youtube.com/watch?v=aEw0Y5LJ6vg Se hur frisk han blir!

www.youtube.com/watch?v=4Txnuw40BGo Denna lille kille också!

www.youtube.com/watch?v=tsjx0Lo05z4 Här uttalar sig experter!

Andra, näraliggande neuropsykiatriska funktionshinder ser vi inte en sådan markant förbättring på - eftersom de inte har ett sådant markerat förgiftningsbeteende!

Pojkprojektet med Carin Götblad

Hoppet finns för barn och ungdomar som riskerar hamna i utanförskap - OM sjukvården skärper sig och tar ansvar för den tidiga bedömning och behandling de har all rätt att få!

Apropå artikeln i DN den 10 mars 2010 (länk här nedan) om Pojkprojektet och förslag om åtgärder att sätta in efter att dessa gossar hamnat i utanförskap:

Tänk om man skulle ta och tänka till lite, och genom prevention/förebyggande ge dessa gossar den rätt till sjukvård de har! Det skulle vara ett steg i rätt riktning för de här barnen!

Redan i förskoleåldern börjar barn känna att de inte duger och inte kan göra som andra barn gör. Enligt pedagogen Arne Trageton är svårigheter med att läsa och skriva mer uttalad bland pojkar än flickor redan på lågstadiet. Många av de gossar vi sedan hittar bland våra interner har just läs- och skrivsvårigheter - de är således ett resultat över att vi inte har haft förmåga möta dessa killars speciella behov av bemötande redan inom förskola och lågstadium. Kompensation för svårigheter med att läsa och skriva kostar minimalt jämfört med vad det kostar samhället i andra änden! Kompensationen ger barnet möjligheter känna "jag duger, jag kan - fast så här i stället!"

Läs- och skrivsvårigheter ligger oftast på en motorisk nivå, där förmågan att känna in rörelsen är störd och förhindrar utveckling av automatiseringen av själva läs- och skrivrörelsen. Att tillåtas kompensera sina svårigheter, istället för att utsättas för idog träning som oftast leder till mindervärdighetskänsla, borde vara lika självklart som att barn och ungdomar i dag får kompensera sina syn- och hörselstörningar! Hur många fler ungdomar skulle inte hamna i riskzonen om vi inte tillät barn och ungdomar med syn- och hörselstörningar få kompensera genom glasögon, linser, hörapparat, sitta nära etc.!!!

Sjukvården kan upptäcka störningar inom området förmåga att känna in och automatisera rörelsen på ett mycket tidigt stadium och därmed stödja skolan i deras bemötande av eleven. Dessa elever har, liksom elever med störningar inom syn och hörsel, ett speciellt behov av bemötande som vi bör ta hänsyn till för att förebygga att eleven hamnar i utanförskap - ett utanförskap som riskerar att de hamnar utanför, inte bara i skolan utan också i samhället!

De professioner inom sjukvården som kan bedöma och behandla om ett barn eller en ungdom har en störning inom området känna in och automatisera rörelsen är arbetsterapeut, logoped och sjukgymnast - professioner som i dag inte finns att tillgå inom neuropsykiatri och psykiatri trots att handikappet för med sig dessa diagnosgrupper!

Sjukvården bör rycka upp sig och ta sitt ansvar för de här barnen!

Läs artikeln om Pojkprojektet här;

http://www.dn.se/debatt/sa-ska-unga-man-i-riskzonen-formas-att-avsta-fran-brott-1.1058621