Sidor

måndag 5 oktober 2009

Utanförskap kan skapas av socialförvaltningen

Om Du inte går med på Ditt barns placering tar vi LVU på Ditt barn
Att höra dessa ord, från socialsekreteraren, när man själv sökt hjälp via socialförvaltningen för att få hjälp med sitt barns självskadebeteende (anorexi plus skärande i sin egen kropp), missbruk och övergrepp, är som att få ett slag under bältet; musten går ur en!

Mitt barn flyr hemifrån för att kunna komma åt sina droger
När man har ett barn på 16 år, som försöker fly hemifrån sent på kvällen, för att komma åt sina droger, alkohol och något mer som fortfarande inte är utrett, som ringer polisen och säger "hjälp mig, min mamma misshandlar mig" - när man försöker hindra sitt barn gå ut i natten, och sitt missbruk, då är man illa ute, som förälder!
När polisen ber att få prata med en, som mamma, och man säger; det är bra om ni kommer hit, för jag orkar inte stoppa mitt barn, jag är totalt blåslagen av mitt barn för jag försökt hindra mitt 16-åriga barn att dra ut mitt i natten, för att söka sig till sina droger. Jag vill försöka få mitt barn vara hemma och att orka gå till skolan!

Varför kan inte socialförvaltningen hjälpa, bara stjälpa, Dig som förälder!?
Minsann var det inte så att Du tog kontakt med socialförvaltningen för att Ditt barn skulle få hjälp med sitt missbruk, sin anorexi, sitt självskadebeteende och det övergrepp som Ditt barn utsatts för, för ett par månader sedan!? Men vad händer när Du ifrågasätter den hjälp de ger Ditt barn - de placerade Ditt barn i en familj som Ditt barn valde själv. En familj som aldrig tidigare hade varit familjehem, en familj som inte hade professionen att behandla missbruk, anorexi, självskadebeteende och övergrepp!!! Då blir herrar och damer tjänstemän på socialförvaltningen ointresserade av Dig som förälder, och vad Du som förälder säger eftersom Ditt barn säger något annat; Ditt barn vill inte vara hos Dig! De måste lyssna till vad Ditt barn säger - oavsett om det var Du som förälder som ringde och bad om hjälp!

Lär av misstagen - anlita inte socialförvaltningen, som förälder
Vilken väg skall man då välja? Sjukvården? Kan de hjälpa i stället för att stjälpa? Som förälder har man kanske lite för bråttom med att försöka hjälpa sitt barn. Kanske skall man låta sitt barn bli lite sjukare först, skada sig lite mer, magra av lite mer och sjunka djupare ned i sitt drogmissbruk... eller HUR skall man få hjälp? Hjälp med att ha kvar sitt barn, utan att det LVU:as, hjälp med att ens eget barn blir fri från missbruk, självskadebeteende och anorexi!?

Vem skall man anlita!?
Helt plötsligt sitter Du där, som förälder och är inte värd ett skit, trots att Du gått ned i arbetstid, för att hjälpa Ditt barn genom att få mer tid att vara med Ditt barn! När Du sedan inte har råd att komma på ett möte, som de satt på en utav Dina få arbetsdagar (Du har bara tre i veckan, de andra 5 dagarna har Du till Ditt barn!) och således inte har råd ta ledigt samt inte har pengar till den resa det kostar Dig åka till det nya hem socialförvaltningen ordnat till Ditt barn... då Du motsätter Dig detta, berättar att Du inte kan ta ledigt, inte har pengar för en sådan lång resa, frågar om mötet möjligen kan vara i Din egen hemkommun samt ifrågarsätter det nya familjehemmets kompetens att hjälpa Ditt barn bli friskt DÅ ifrågasätts Du själv som förälder och socialförvaltningen hotar med att LVU:a Ditt barn, från Dig!

Akta Dig för att föda ett barn med speciella behov - det barnet kan tas ifrån Dig och Du kan ifrågasättas som förälder!

Utanförskapet utvecklas när man har en nedsatt förmåga

Att inte kunna göra som andra barn gör
Redan innan man börjar förskolan har man oftast upptäckt, känt in, att man inte kan göra som andra barn gör. Föräldrarnas, fröknarnas, lärarnas, fritids- och idrottsledarens ord väger tungt för vår fortsatta utveckling. Men dessa människors bedömning av vår förmåga, talang, kan kanske inte vara annorlunda om de inte "vet bättre"- precis så var det för barn och ungdomar med syn- och hörselstörningar, på den tiden då vi inte lärt oss förstå att beteendeavvikelserna berodde på en syn- eller hörselstörning!

Nedsatt förmåga, talang, kan leda till utanförskap
Nedsatt förmåga att utföra en aktivitet, t.ex. klä sig, duscha, sitta still, skära, smöra, måla, rita, läsa, skriva etc. kan bero på störningar inom området känsel. I dag bryr sig sjukvården bara om att bedöma barnets förmåga till syn och hörsel. Det görs redan på BVC (barnavårdscentral) och man fortsätter inom SHV (skolhälsovården) med regelbundna kontroller - allt för att undvika att barnet skall hamna i utanförskap p.g.a. en störning inom området syn eller hörsel! Men området känsel "har fallit bort" på vägen!

Nedsatt förmåga att se och höra kan kompenseras
Så är det även med nedsatt förmåga att känna, känna in beröring, balans och den egna rörelsen - basala förmågor av betydelse för att vi skall kunna härma tal- och ritrörelsen, och av en mer betydelse för automatiseringen av läs- och skrivrörelsen. En god förmåga att känna in balans och den egna rörelsen är av betydelse för att vi skall kunna vara med i leken, i gymnastiken, orka sitta, läsa, skriva etc.

Osmarta och dumma i huvudet med nedsatt förmåga hamnar i utanförskap
Om inte våra
föräldrar, fröknar, lärare, fritids- och idrottsledare och vi själva får reda på att vi har en störning inom området känsel riskerar de, samt vi själva, misstänka att vi är mindre smarta en andra, dumma i huvudet - att vi inte duger!

Läs mer om störningar inom området känsel på

www.neuropedagogen.blogspot.com och www.blogg.aftonbladet.se/15432